Fedrich pangar in!

De e sant, Fedhan is back! Jag har så himla mycket att berätta men jag vet inte vart jag ska börja.

Jag har återigen (i och för sig utan att försöka) bevisat att jag är överhuvudet i våran umgängeskrets. Jag skickade iväg fyra av mina absolut bästa män på en "journey" att hitta ett transportmedel till sommarens resa. Av dessa fyra så visste jag att vi hade en svag länk.... Han stavas Jojje. 
Den nämnde fick bestämma fordon och det slutade med en riktigt soft "Un piccolo posto" med andra ord en gammal Folka buss. Det visade sig senare att vårat så kallade "klipp" va en riktig rishög. Jojje stenades och förvisades ifrån halvön. "Ingen förlust" slängde Empa ur sig och allt var som vanligt.

Igår var jag, Empa och Mr.Rabcock på Lager 157 och spenderade. Fan va soft kastade Empa ur sig när vi kom in. Efter att vi tre cruisat runt lite kläcker Rabcock ur sig lite försiktigt "Fan göbbar e vi inte på Daaamernas avdelning"? Crap! skriker Empa, Fan min image!!!! Efter ett tappert försök å få Empa sluta gråta beger vi oss till Herrarnas. Då ska påpekas att världens freschaste Emo chick flörtat ihjäl sig med oss.... Lal.
Väl inne på Herrarnas känner vi oss som pånyttfödda. Runklinnen var målet. Att köpa så många runklinnen som möjligt. Då undrar säkert många. "Vad är då ett runklinne"?
Jo det ska jag berätta.
Det behöver nödvändigtvis inte vara ett linne man runkar i. Det är ett linne som man gör allt i. Chillar, äter, spiller på, sover i, slår Jojje med osv osv^^^^^

Vi hittar en jävla massa goa grejjer spenderar några rödingar och känner oss allmänt Schtekiga. När vi inser att dan fan inte kan bli bättre sätter vi oss i den gråa faran. Redo att åka hemåt.
Första anhalten på hemvägen är Ica Vegby. Riktigt risig affär med dåligt sortiment. Men yeye wattewwa.

Vi har precis kommit ur alla fucking småvägar som tagit en evighet att köra då vi ser dagens höjdpunkt alla kategorier. På trottoaren som går längs vägen är ett riktigt retard ute och joggar!!! Vi tre hjärtlösa killar är fruktansvärt nära bristnings gränsen och skrattar tills tårarna rinner ner för kinderna. Är man Cp ska man vara Cp kläcker Rab ur sig. Inte fan ska man vara ute å jogga. Vi viker oss återigen och jag är riktigt nära på att bli tvungen å stanna bilen. Resan hem annars var sjukt seg. Empa blev bästis med en Glassbilen förare men det var också allt.

Nästa vecka kan det hända att jag och Olskroken flyttar in till Kungsbackas getto men det återkommer jag om.

Ha de soooft.

Taaab a.k.a Fedhan alias Fedhrich

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0