Olskrokensfedha

Back on track with lot of crack....

Jag har ju sedan tidigare lovat en krönika om våran trip till Sälen....  Satt och spånade lite och insåg att om jag ska sammanfatta den resan i ett fuckiing inlägg kommer det vara så långt så inte ens Jens "bokmalen" Jirven orkar ta sig igenom det. Så jag kom fram till att jag gör en ren och skär uppdelning... Va tycker ni om det? Fräscht ? Nytänkande ? eller kanske bara Crap?..... Så blir det iaf. Jag har ju lite att säga till om i den här bloggjäveln trotts allt....

Du läser krönikan med reservation för att den kan innehålla en hel del internskämt. Men det är en risk man tar när man för musen till fältet och skriver in www.olskrokenfedha.blogg.se. Jag ska göra mitt bästa för att ni ska kunna hänga med.

Så här började det.......

Sömn natten innan avresa var inget att tänka på. Så laddad så taggad så inihelvete jävla sugen tror jag inte jag har varit sen min fagra kropp föddes för 19 år sedan. Våran Buss "Piccolo Posto" var också tankad till max. Osssaaaaaa. Jojje anländer klockan 8.30 på lördagsmorgonen. Han hjälper mig med packningen. Efter att vi till sist släpat in 15 norrlands flak var det dags att ge sig av. Första hållplats Jaktstigen 19b. En nyrakad munk stiger in i bilen och joinar Piccolo. Andra hållplats Kollabacke. Musiken har aldrig dunkat så hårt. Människor har aldrig varit så "nöjda". Jens har vandrat en bit ner från sin boplats för att hans "moderat" grannar inte skulle kunna förknippa honom med en gammal folkabuss. Hans kommentar till detta :  min granne har ju för fan en Jaguar. Men Jens har aldrig varit och kommer aldrig att vara så välkommen som han va just denna dagen. Tredje hållplats Valaplatån. Vi flyter genom Kungsbacka och plockar upp Tompz aka high chaparall. han kallas det för att ingen vet  hur man dricker som Tompz. Framförallt inte i salonen i just high chaparall. Piccolo sätter fart och vi likaså. Den första bessen knäcktes inte långt efter vi plockat upp våran 4de gubbe. Guitar Hero skivan som munken hade bränt var GRYM och mina vita solglasögon har aldrig känts så rätt. Känslan just här kan jämföras med att dra in AA back to back och få action båda gånger.

Forever young spelas och vi önskar för en stund att vi just hade varit forever young (deep shit).Första stoppet om jag inte minns helt fel va Trollhättan (kan vara fel) men jaja. Det blev iaf otippat nog ett McDonald?s stop för att fylla våra tomma magar.. Jens hade dagen till ära valt att ta på sig sina nyinköpta "jeans"... Stolt  spatserade han gatan fram för att beställa veckans första Big tasty av en nyanställd jättesnäll kille. Tompz flirtade in sig direkt och bjöds på en gratis glass. Resan tuffade vidare mot nya okända mål. Bensindoften hade under resan varit påträngande och vid nästa pissepaus undersökte vi det närmare. Det visade sig att våran reservdunk i bagaget hade läckt och därför också givetvis bensinlukten. Men men, vem har dött av lite bensin frågade vi oss och körde vidare. Säffle blev nästa hållplats och vi ställde oss frågan som vi ställt oss ett år tidigare. Vem fan vill bo i Säffle? Dom kan ju knappt ens ha bredband (vilket har en väldigt väldigt väldigt stor betydelse i våra 5a pojkars liv). Inget hit, så vi kissade vidare. Behöver kanske inte nämnas att under resans gång dracks det omåttliga mängder med öl av alla förutom chauffören såklart. 10 minuter senare hör man "jag e pissenödig". I vanliga fall hade man kanske blivit irriterad. Men idag, no way. Vi stannade och tog ytterligare en pissepaus. Efter lite offroad var vi åter på väg mot våran slutdestination Gubbmyrsvägen 3b.

Efter att Jojje för 14 gången har sagt hur jävla nöjd han e och Calle hoppat upp och ner ur takluckan begärs det återigen pissepaus och den lilla hålan Torsby förgyllde dagen med sin sommarliknande sol. Off we go och nu började det riktigt dra i knutarna. Vi började närma oss och det märktes. Stämningen höjdes ytterligare en nivå om det nu ens var möjligt. Första snö-känningen blev också vårat nästa stop nämligen Stöllet. Efter att Guitar Hero plattan gått på repeat non stop så drog Jojje fram sin emo case och visade oss 4 wrooom skivor som han hade bränt resan till ära. Den första skivan beskrivs av Jens :  hur fan kan man lyssna på sån här musik ? Den andra ska inte heller skjutas till höjderna men när wrooom 3 sätts på visste jublet inga gränser..  Tecno, E-Type osv osv..... Bättre kan det knappast bli. FEST FEST FEST!

När vi en och en halv timme senare ser stugan är det en blandning av fröjd och nöjdhet som spritter i kroppen. En känsla som är väldigt svår att beskriva och det är också är jag avslutar dagens inlägg.... med kanske inte en lika bra känsla i kroppen. Men man kan inte alltid vara på topp. Bara man e det ibland som Jojje brukar säga.....