Olskrokensfedha

Stugan uppenbarade sig i ett blått sken kantrat av tonvis med snö. Väldigt mkt snö, helt klart. Vi installerade oss, eller rättare sagt installerade guitar hero vilket blev en följetång under hela sälen-vistelsen. Vi kallade oss GH-pros on tour o det va precis vad vi va.. Den ena bättre än den andra med Jens givetvis längst ner på listan. Rumsfördelningen va given Jag, Jojje, Tommy och Calle i ett rum och Jens i det andra. (Otta skulle ansluta gänget på tisdagen och blev då tvungen att joina Jens rum eller sova ensam, pest eller kolera)

När vi håller på att packa upp inser vi att vi är hungriga som hyenor. Piccolo Posto tar oss ner till Sälenby och vi slinker in på en pizzeria. Inget att hänga i granen så vi slängde i oss maten och styrde hemåt. Calle som vanligtvis brukar vara så väldans lugn ( not ) sitter halvvägs uppe på taket genom vårat soltak på vägen hem. Det va lite av hans grej att gå Bärsärk på allt och alla. Men nu hände något som fick tom Calles blod att frysa till is. En polisbil svänger upp bakom oss och vi tror givetvis direkt på det värsta. Dom skjuter oss. Till en början va vi inte riktigt säkra. Men med Jojjes seriösa uttalande : Jag har aldrig varit så säker i hela mitt liv, förstod vi att våran sista stund va kommen. När dom efter 100 meter av fortsatt körning slår på blåljusen hade vi inget val. Vi skulle vara tvungna att dra polisen. Vi visste vad Piccolo gick för men inte ens den hade kraft för dra snuten. Så vi stannade till vid sidan av vägen och vi ser till våran stora lättnad 2 tjej poliser kliva ur bilen. Dom ber mig om legitimation och ber mig "blåsa". Det visar grönt och tjejpolisen frågar trevligt :är det ont om plats eller varför sitter ni halvvägs upp på taket? Trevliga som as ber vi så mycket om ursäkt och förklarar att han bara behövde lite luft och att det absolut inte ska upprepas. Okej säger dom och önskar oss en trevlig fortsatt resa. Till en början var våra tankat ACAB men efter denna händelsen skulle tom Jojje kunna tänka sig att Joina poliskåren. Det gjorde ju inte saken sämre att Tompz farsa äger hela jävla polisen i Sverige, det gav nog också polisen lite respekt för oss.

Väl uppe i stugan var alla lättade och vi drack lite bärs. Guitar Hero spelades och alla var nöjda. Jens drar fram partymixen som vi hade inhandlat en vecka tidigare på Willys. Fan va bra vi har det vandrade i allas huvud. Kvällen fortlöpte med melodifestivalen. Alla hade vi våran egna lilla favorit Jag-Bengtzing, Tompz-Amy, Jojje-Frida och Hedline, Munken-Nordman och Jens väljer otippat nog Sibel. Men ifs med Sibels röst kan vem som helst slänga sig i väggen. Hon sjunger så jävla bra. Helt sjukt. -(sagt av Jens). Pirrelli tar hem segern och ingen va direkt missnöjd över det heller. Eller va fan ingen brydde sig ett skit. Utmattade av dagens resa kom vi i säng hyfsat tidigt. Suget på skidåkning var nog också en bidragande orsak.

VI har e det här skedet en vecka av total dröm framför oss..... fortsättning följer

/Emil