Olskrokensfedha

Så sitter man här igen. Rummet fyllt av datorer och en konstant lukt av svett chips o schnaaas. Brist på sömn, näring a säg vad man inte har brist på. Det skulle kanske vara skratt och GH i så fall. Men ni som trodde att vi sitter här och mår som svin - ni har aldrig haft så fel. Lanparty måste vara guds gåva till människan, ingen fucking tvekan. Tompz, Jens, Munk och då givetvis jag är huvudpersonerna på årets första megalan som fick namnet mongoBRILLZ - lanet. 08 har sprungit iväg med stormsteg och vi har ju som sagt hunnit avverka jordens sälen-resa. Här kommer ytterligare en krönika signerad epa, om allt och ingenting. SÄLEN 4!!! Håll i hatten....

Vi vaknar upp uttorkade och slitna. Det är måndag morgon och huvudet känns så tungt. Men. Vad är det för dag idag? Är det en vanlig dag? NEJ, det är ingen vanlig dag, för de e Tompz födelsedag. 20 långa år var avklarade och fanns det egentligen något bättre ställe än Sälen att fira en sådan högtid? Så det var party-dojjorna på redan från början och Jens drog också dagen till ära på sig sin klassiska Kenya tröja. Det var uppdukat för fest. Ge mig ett B, ge mig ett URTON ekade morgonen i ända. Våra 15 inhandlade flak började redan vid detta laget sina efter att Jojje proppat sin xtreme-ryggsäck full. Han hade den för att få en schysstare look i backen som han själv uttryckte det. Detta var till nackdel för oss andra som resten av veckan inte såg någon skillnad på Jojje och alla sesongare. Jojje mainstream - aldrig i livet.

Väl i backen inhandlade Jens veckans 3:e Big tasty och allt var i sin ordning. Vi hade också idag vädergudarna på våran sida (fastän det egentligen bara är Calle som tror på gud) och solen lös lös och lös. Idag var det också dags att göra premiär på las after-ski. Och vilken premiär det blev, vilket jag återkommer till. Efter ett par åk var det dags att göra snödrivorna sällskap och sänka ett par iskalla. Kroppen var lite småkylig men magen var som en öken som suktade efter mer. Efter Jens tjat om skrå, Jojjes eviga - kan vi inte dra till trickparken, fick vi nog av åkning och drog oss mot värdshuset.

Bandet som skulle underhålla oss dom närmste dagarna hetta Vi 3. Ett ganska simpelt, vanligt after-ski namn men dom kunde underhålla, det kunde dom verkligen. På plats 4 timmar innan det skulle dra igång kunde vi givetvis välja och vraka fritt bland alla guld-platser. Det fick bli ett långbord mitt i schmeten vilken också blev en tradition. Mini-jagarna var slut för längesedan och det var dags att hugga in på dom alltså omtalade ölkannorna. En timma senare var bordet proppfullt och vi fick tillkalla personal för "rensa" undan lite. Lisa aka the freshest bartender in town kom till våran undsättning och vi fortsatte beställa in kanna på kanna. Stadiet buzz passerade som en våt vind och radarn tog över illa kvickt. Tompz fyllde ju trotts allt 20. Vi lyckades snappa upp en kortlek och ölspel inleddes. Vilket gav radarn en liten hjälp på traven. Något som inte direkt hjälpte oss på traven var den andra bartendern Jonas. Ett par sällan skådade mongobrills prydde hans äckliga ansikte. Han och Lisa var som natt och dag. Men idag kunde inte ens mongobrillsen stoppa våran taggning. Vi var på gång, vi var laddade och vi var tända, har aldrig stämt in så bra.

En timme före bandet skulle gå på scen sätts en party-platta på. Folk hade strömmat in och det var näst intill fullsatt. Den första låten var "what is love" och alla började vifta med händerna över huvudet på Björn Gustavsson maner. Det ekade allsångslåtar till höger och vänster. Folk var lyriska som man enbart kan vara på en after-ski, efter en lång dag i backen. Shåtz, drinkar och bärs flyttades fram och tillbaka utmed den nylackade bardisken. Norrlands Guld hade också dragit upp ölsäljar-ståndet till allas jubel, där vi genast blev stamkunder. En mötza, en skiva, en påse chips och givetvis också en iskall bärs gick till priset av endast 50 kr. Guld va fanimig rätt ord. Till sist nådde vi kulmen och var ej längre tvungna att köpa något för att få chips. Norrland-tjejerna kom helt enkelt och langade ut chipspåsar på vårat bord. I det här skedet kom också Håkan och Emil och satte sig vid vårat bord. Det visade sig senare att dom var från Vallda och att vi hade flera gemensamma vänner. Jag väljer här att lägga in klyschan ?fan vad världen är liten ändå?. Dessa två guldkorn höjde den redan insane bra stämningen till max. kanske 30 minuter innan bandet drar igång kommer Calle springande mot oss efter ett toalettbesök. Vi har mött våran överman skriker han, med andan i halsgropen. Alla vänder sig bortåt och ser en man vandra iväg med ett flak Norrlandsguld öl. Han hade alltså köpt ett helt flak för det rimma priset 1200kr. Snacka om kap. Men tilläggas ska att han fick 2 lådor med chips och en helvetes massa cd-skivor. Just i sälen tappar pengarna sitt värde och man köper allt man kommer över. Vilket alla senare upptäckte när man tryckte "minneslapp" "ja" vid nästa bankomat uttag. Men det var helt klart mindre väsentligt just för stunden. Nu har skrivkrampen nått tårna och jag blir tvungen att avsluta dagens inlägg. Men fortsättning följer ingen tvekan om det. Så håll er redo för kvällen var något som sent kommer glömmas.

Slash Emil Westerberg