Olskrokensfedha

Efter påtryckningar från alla håll o kanter har jag äntligen tagit tummen ur röven och tänkte klinka till med ett inlägg. Ett inlägg jag har tänkt tillägna Jojje "rövgöken" Olsson. Han fyller nämligen jämnt o slätt 20 friska fucking år, just idag. Å vilka år det har varit.... En salig blandning av sorg och glädje, hopp och förtvivlan. Jojje har haft ett liv som vi medelmåttor hade gett våran högra arm för. Redan vid födseln var han kändis och på den banan har det fortsatt. Danie´s OS triumf, A-lag efter A-lag, chex efter chex. Man kan lätt tro att han bara glidit på en schmör-räk-macka men också Jojjes liv har haft sina mörka stunder. Då syftar jag framförallt dagen då Jojje turned emo. En dag man nu i efterhand kan skratta åt och dra den klassiska ?alla barnen har några armar kvar förutom Nemo, för han var emo? men innerst inne vet man att det var en tid av förtvivlan och rädsla. Jojje färgade sitt hår svart, köpte ett nitskärp med 3, och då menar jag 3, rader nitar. Ett par svarta converse och en cd-freestyle med tillhörande Ebba Grön stickers vilka löd - join the revolution, knark e bajs och vegetarian 4 life. Man fick se en helt ny sida av Jojje och han fann också under den tiden en helt ny umgängeskrets. Alla hans tidigare intressen gick i stöpet och nu levde han enbart för en sak, MUSIKEN! Detta var en tid då man träffade Jojje väldigt sparsamt. Han var kall mot allt och alla och hade ofta en tår målad under höger öga. Efter en tid där Tobbe hade försökt få tag på Jojje fick han ett brev. Jag kan givetvis inte lägga in hela här, men en liten bit kan jag bjuda på:

Men emo handlar inte om att gråta & skära sig och sånt, det handlar om att vara känslosam.... Jag har funnit en ny livsstil, accept it. // Johan

Han bröt helt och vi trodde aldrig mer att vi skulle få se den gamla Jojje. Men ack vad fel vi hade, ack vad fel. En dag när jag och Tobias sitter och försöker lära oss hela VM-94 krönikan utantill ringer Tobbes mobil. Okänt nummer. Pulsen sticker i höjden och Tobbe svarar lika schmörigt som när han pratade med Robyn ?Hej, det är Tobias Johansson?. Efter några sekunders tystnad hörs i luren ?Hej, det är Jojje. Dom kommande 2 minuterarna utspelades det torraste samtalet ever och det avslutas med ett tamt hej. Vad fan ville han utbrister jag samtidigt som jag har svårt att hålla tårarna borta. Då hör jag bara en sak från Tobbes fåtölj. JOJJE IS BACK??..

Detta var ett par väl valda stunder ur Jojjes liv. Hoppas det var en trevlig läsning. Mitt liv rullar på som vanligt. Calle har tillbringat ett par dagar här och det har blivit mer datorspel än vanligt. Hmm: planer inför helgen, får se, civilstånd: singel, musikstil: gillar inte musik, ungefär.

Bärs som bärs

E-m-i-l W-e-s-t-e-r-b-e-r-g!!!

Emos lever för att dö, jag lever enbart på pappas lön. Tack för mig, empa säger hej!