Veeeeeeeckans Lookalike!!!
JENS AKA FRITZL 
Sälen 4
Så sitter man här igen. Rummet fyllt av datorer och en konstant lukt av svett chips o schnaaas. Brist på sömn, näring a säg vad man inte har brist på. Det skulle kanske vara skratt och GH i så fall. Men ni som trodde att vi sitter här och mår som svin - ni har aldrig haft så fel. Lanparty måste vara guds gåva till människan, ingen fucking tvekan. Tompz, Jens, Munk och då givetvis jag är huvudpersonerna på årets första megalan som fick namnet mongoBRILLZ - lanet. 08 har sprungit iväg med stormsteg och vi har ju som sagt hunnit avverka jordens sälen-resa. Här kommer ytterligare en krönika signerad epa, om allt och ingenting. SÄLEN 4!!! Håll i hatten....
Vi vaknar upp uttorkade och slitna. Det är måndag morgon och huvudet känns så tungt. Men. Vad är det för dag idag? Är det en vanlig dag? NEJ, det är ingen vanlig dag, för de e Tompz födelsedag. 20 långa år var avklarade och fanns det egentligen något bättre ställe än Sälen att fira en sådan högtid? Så det var party-dojjorna på redan från början och Jens drog också dagen till ära på sig sin klassiska Kenya tröja. Det var uppdukat för fest. Ge mig ett B, ge mig ett URTON ekade morgonen i ända. Våra 15 inhandlade flak började redan vid detta laget sina efter att Jojje proppat sin xtreme-ryggsäck full. Han hade den för att få en schysstare look i backen som han själv uttryckte det. Detta var till nackdel för oss andra som resten av veckan inte såg någon skillnad på Jojje och alla sesongare. Jojje mainstream - aldrig i livet.
Väl i backen inhandlade Jens veckans 3:e Big tasty och allt var i sin ordning. Vi hade också idag vädergudarna på våran sida (fastän det egentligen bara är Calle som tror på gud) och solen lös lös och lös. Idag var det också dags att göra premiär på las after-ski. Och vilken premiär det blev, vilket jag återkommer till. Efter ett par åk var det dags att göra snödrivorna sällskap och sänka ett par iskalla. Kroppen var lite småkylig men magen var som en öken som suktade efter mer. Efter Jens tjat om skrå, Jojjes eviga - kan vi inte dra till trickparken, fick vi nog av åkning och drog oss mot värdshuset.
Bandet som skulle underhålla oss dom närmste dagarna hetta Vi 3. Ett ganska simpelt, vanligt after-ski namn men dom kunde underhålla, det kunde dom verkligen. På plats 4 timmar innan det skulle dra igång kunde vi givetvis välja och vraka fritt bland alla guld-platser. Det fick bli ett långbord mitt i schmeten vilken också blev en tradition. Mini-jagarna var slut för längesedan och det var dags att hugga in på dom alltså omtalade ölkannorna. En timma senare var bordet proppfullt och vi fick tillkalla personal för "rensa" undan lite. Lisa aka the freshest bartender in town kom till våran undsättning och vi fortsatte beställa in kanna på kanna. Stadiet buzz passerade som en våt vind och radarn tog över illa kvickt. Tompz fyllde ju trotts allt 20. Vi lyckades snappa upp en kortlek och ölspel inleddes. Vilket gav radarn en liten hjälp på traven. Något som inte direkt hjälpte oss på traven var den andra bartendern Jonas. Ett par sällan skådade mongobrills prydde hans äckliga ansikte. Han och Lisa var som natt och dag. Men idag kunde inte ens mongobrillsen stoppa våran taggning. Vi var på gång, vi var laddade och vi var tända, har aldrig stämt in så bra.
En timme före bandet skulle gå på scen sätts en party-platta på. Folk hade strömmat in och det var näst intill fullsatt. Den första låten var "what is love" och alla började vifta med händerna över huvudet på Björn Gustavsson maner. Det ekade allsångslåtar till höger och vänster. Folk var lyriska som man enbart kan vara på en after-ski, efter en lång dag i backen. Shåtz, drinkar och bärs flyttades fram och tillbaka utmed den nylackade bardisken. Norrlands Guld hade också dragit upp ölsäljar-ståndet till allas jubel, där vi genast blev stamkunder. En mötza, en skiva, en påse chips och givetvis också en iskall bärs gick till priset av endast 50 kr. Guld va fanimig rätt ord. Till sist nådde vi kulmen och var ej längre tvungna att köpa något för att få chips. Norrland-tjejerna kom helt enkelt och langade ut chipspåsar på vårat bord. I det här skedet kom också Håkan och Emil och satte sig vid vårat bord. Det visade sig senare att dom var från Vallda och att vi hade flera gemensamma vänner. Jag väljer här att lägga in klyschan ?fan vad världen är liten ändå?. Dessa två guldkorn höjde den redan insane bra stämningen till max. kanske 30 minuter innan bandet drar igång kommer Calle springande mot oss efter ett toalettbesök. Vi har mött våran överman skriker han, med andan i halsgropen. Alla vänder sig bortåt och ser en man vandra iväg med ett flak Norrlandsguld öl. Han hade alltså köpt ett helt flak för det rimma priset 1200kr. Snacka om kap. Men tilläggas ska att han fick 2 lådor med chips och en helvetes massa cd-skivor. Just i sälen tappar pengarna sitt värde och man köper allt man kommer över. Vilket alla senare upptäckte när man tryckte "minneslapp" "ja" vid nästa bankomat uttag. Men det var helt klart mindre väsentligt just för stunden. Nu har skrivkrampen nått tårna och jag blir tvungen att avsluta dagens inlägg. Men fortsättning följer ingen tvekan om det. Så håll er redo för kvällen var något som sent kommer glömmas.
Slash Emil Westerberg
Vi vaknar upp uttorkade och slitna. Det är måndag morgon och huvudet känns så tungt. Men. Vad är det för dag idag? Är det en vanlig dag? NEJ, det är ingen vanlig dag, för de e Tompz födelsedag. 20 långa år var avklarade och fanns det egentligen något bättre ställe än Sälen att fira en sådan högtid? Så det var party-dojjorna på redan från början och Jens drog också dagen till ära på sig sin klassiska Kenya tröja. Det var uppdukat för fest. Ge mig ett B, ge mig ett URTON ekade morgonen i ända. Våra 15 inhandlade flak började redan vid detta laget sina efter att Jojje proppat sin xtreme-ryggsäck full. Han hade den för att få en schysstare look i backen som han själv uttryckte det. Detta var till nackdel för oss andra som resten av veckan inte såg någon skillnad på Jojje och alla sesongare. Jojje mainstream - aldrig i livet.
Väl i backen inhandlade Jens veckans 3:e Big tasty och allt var i sin ordning. Vi hade också idag vädergudarna på våran sida (fastän det egentligen bara är Calle som tror på gud) och solen lös lös och lös. Idag var det också dags att göra premiär på las after-ski. Och vilken premiär det blev, vilket jag återkommer till. Efter ett par åk var det dags att göra snödrivorna sällskap och sänka ett par iskalla. Kroppen var lite småkylig men magen var som en öken som suktade efter mer. Efter Jens tjat om skrå, Jojjes eviga - kan vi inte dra till trickparken, fick vi nog av åkning och drog oss mot värdshuset.
Bandet som skulle underhålla oss dom närmste dagarna hetta Vi 3. Ett ganska simpelt, vanligt after-ski namn men dom kunde underhålla, det kunde dom verkligen. På plats 4 timmar innan det skulle dra igång kunde vi givetvis välja och vraka fritt bland alla guld-platser. Det fick bli ett långbord mitt i schmeten vilken också blev en tradition. Mini-jagarna var slut för längesedan och det var dags att hugga in på dom alltså omtalade ölkannorna. En timma senare var bordet proppfullt och vi fick tillkalla personal för "rensa" undan lite. Lisa aka the freshest bartender in town kom till våran undsättning och vi fortsatte beställa in kanna på kanna. Stadiet buzz passerade som en våt vind och radarn tog över illa kvickt. Tompz fyllde ju trotts allt 20. Vi lyckades snappa upp en kortlek och ölspel inleddes. Vilket gav radarn en liten hjälp på traven. Något som inte direkt hjälpte oss på traven var den andra bartendern Jonas. Ett par sällan skådade mongobrills prydde hans äckliga ansikte. Han och Lisa var som natt och dag. Men idag kunde inte ens mongobrillsen stoppa våran taggning. Vi var på gång, vi var laddade och vi var tända, har aldrig stämt in så bra.
En timme före bandet skulle gå på scen sätts en party-platta på. Folk hade strömmat in och det var näst intill fullsatt. Den första låten var "what is love" och alla började vifta med händerna över huvudet på Björn Gustavsson maner. Det ekade allsångslåtar till höger och vänster. Folk var lyriska som man enbart kan vara på en after-ski, efter en lång dag i backen. Shåtz, drinkar och bärs flyttades fram och tillbaka utmed den nylackade bardisken. Norrlands Guld hade också dragit upp ölsäljar-ståndet till allas jubel, där vi genast blev stamkunder. En mötza, en skiva, en påse chips och givetvis också en iskall bärs gick till priset av endast 50 kr. Guld va fanimig rätt ord. Till sist nådde vi kulmen och var ej längre tvungna att köpa något för att få chips. Norrland-tjejerna kom helt enkelt och langade ut chipspåsar på vårat bord. I det här skedet kom också Håkan och Emil och satte sig vid vårat bord. Det visade sig senare att dom var från Vallda och att vi hade flera gemensamma vänner. Jag väljer här att lägga in klyschan ?fan vad världen är liten ändå?. Dessa två guldkorn höjde den redan insane bra stämningen till max. kanske 30 minuter innan bandet drar igång kommer Calle springande mot oss efter ett toalettbesök. Vi har mött våran överman skriker han, med andan i halsgropen. Alla vänder sig bortåt och ser en man vandra iväg med ett flak Norrlandsguld öl. Han hade alltså köpt ett helt flak för det rimma priset 1200kr. Snacka om kap. Men tilläggas ska att han fick 2 lådor med chips och en helvetes massa cd-skivor. Just i sälen tappar pengarna sitt värde och man köper allt man kommer över. Vilket alla senare upptäckte när man tryckte "minneslapp" "ja" vid nästa bankomat uttag. Men det var helt klart mindre väsentligt just för stunden. Nu har skrivkrampen nått tårna och jag blir tvungen att avsluta dagens inlägg. Men fortsättning följer ingen tvekan om det. Så håll er redo för kvällen var något som sent kommer glömmas.
Slash Emil Westerberg
sälen 3
Efter några dagars laddning är jag åter på banan. Och vilken bana. Fylld av solsken och hopp. Våren har kommit och är förhoppningsvis här för att stanna. I dagens inlägg kommer jag att guida er igenom våran första skid-dag i sälen.
Planerna blir att ta bussen till backen. Inte Piccolo Posto våran egna buss, utan sälenbussen. Eftersom att det förtärs en hel del alkoholhaltiga drycker va vi helt enkelt tvungna. Jens väcker oss med sitt GH spelande och säger direkt fan va bra jag e. Konstigt säger Calle när du spelat samma låt (hit me with your best shot) sen du vaknade. Det fick Jens mun att vara stängd dom närmaste 10 minuterna. Baguetterna värmdes och hela gänget avnjöt en underbar frukost. Vi bytte om och Tompz hade som policy att inte ha samma mötzssa på sig någon dag, det började bra med en färgglad rackare med svart grund. Taggningen va på topp och det här året hade inte Kjell gått heller, så bussen kom till allas lättnad. Jens var väl förberedd med sina nyinskaffade vandrarkängor och Gunnars vinterjacka som klarade upp emot 30 minusgrader. Väl i backen var det liftkortsköp och skidhyrning ( för Jens ) som va vårat första mål. Efter mycket slit i köer och ett ruggigt dyrt lifkortsköp va vi på väg. Ett liftkortsköp som senare visar sig vara ett av dom mest onödiga köpen i mitt liv. Schmöööör. Men whatewwa. Vi var på väg och jag tror aldrig solen har lyst så hårt på sälens lama backar. Öl och små-jäger passade ypperligt och vi hälsade välkommen "buzzet" lagom till lunch som givetvis blev på McDonalds. Veckans andra Big Tasty beställdes in av Jens och allt var frid och fröjd.
Det blev ett par åk men som vanligt tillbringade man mer tid i liftsystemet än i själv backen. Jens eviga tjat om han att är den av oss som verkligen kan dricka mest alkohol fick ett slut när jag tog i hand på att jag skulle slå honom när som helst, alla dar i veckan. Efter ett försök att ta oss upp på den ökända Lindvallen-snögubben utan resultat drog vi sedan i oss ytterligare en bess på en fin uteservering och tog reda på mera information om var dagens after-ski skulle gå av stapeln. Det var givetvis Calle ?pipskägget" Sandström som tog på sig det då han under resan var after-ski och raggningsansvarig. En sönderknarkad sliten bartender talade om för oss att i dag skulle den ske på "Majkens sylta" en schysst bar. Men när vi fick höra att på söndagar är det bara säsongare som är på after-skin blev vi genast skeptiska. Säsongare kändes inte som våra bästa vänner direkt och vi hade fördomar om att dom skulle vara dryga och allmänt otrevliga. Otippat nog märkte vi senare under veckan att detta också stämde. Men men, vi hade ju iaf varandra. Vi kom fram till att skita i dagens after-ski och ta en sedvanlig hemmakväll.
Det blev en kväll med bastu, ölspel och lite ölspel. Tommy var som en igel. Ölspel någon? Ölspel? jag tackar verkligen inte nej, då jag äntligen funnit någon men samma intresse. Pyramiden i alla dess former, Fuck the dealer och alla ni som vet vad ölspel innebär vet att detta inte kan sluta på annat sätt än succe. Den lugna hemmakvällen förvandlades till en hård hemmakväll och alla var till slut "radar" (som viggeshittholes hade sagt) när vi skulle knyta oss till korgs. Eller vänta nu. Glömde jag att Jens när klockan var 11 fick gå att lägga sig inom citattecken för att han var för trött.. Jens - Epa 0 -1. Ni kanske undrar var hackkycklingen Jojje tog vägen denna underbara dag. Anledningen till att han inte nämns är att han inte gjorde något extra vagant just denna dag men kära folk, vänta bara, vänta bara.
Tack för idag
-Schwempo
Börjar också idag bifoga lite bilder som togs under respektiva dagar.
Planerna blir att ta bussen till backen. Inte Piccolo Posto våran egna buss, utan sälenbussen. Eftersom att det förtärs en hel del alkoholhaltiga drycker va vi helt enkelt tvungna. Jens väcker oss med sitt GH spelande och säger direkt fan va bra jag e. Konstigt säger Calle när du spelat samma låt (hit me with your best shot) sen du vaknade. Det fick Jens mun att vara stängd dom närmaste 10 minuterna. Baguetterna värmdes och hela gänget avnjöt en underbar frukost. Vi bytte om och Tompz hade som policy att inte ha samma mötzssa på sig någon dag, det började bra med en färgglad rackare med svart grund. Taggningen va på topp och det här året hade inte Kjell gått heller, så bussen kom till allas lättnad. Jens var väl förberedd med sina nyinskaffade vandrarkängor och Gunnars vinterjacka som klarade upp emot 30 minusgrader. Väl i backen var det liftkortsköp och skidhyrning ( för Jens ) som va vårat första mål. Efter mycket slit i köer och ett ruggigt dyrt lifkortsköp va vi på väg. Ett liftkortsköp som senare visar sig vara ett av dom mest onödiga köpen i mitt liv. Schmöööör. Men whatewwa. Vi var på väg och jag tror aldrig solen har lyst så hårt på sälens lama backar. Öl och små-jäger passade ypperligt och vi hälsade välkommen "buzzet" lagom till lunch som givetvis blev på McDonalds. Veckans andra Big Tasty beställdes in av Jens och allt var frid och fröjd.
Det blev ett par åk men som vanligt tillbringade man mer tid i liftsystemet än i själv backen. Jens eviga tjat om han att är den av oss som verkligen kan dricka mest alkohol fick ett slut när jag tog i hand på att jag skulle slå honom när som helst, alla dar i veckan. Efter ett försök att ta oss upp på den ökända Lindvallen-snögubben utan resultat drog vi sedan i oss ytterligare en bess på en fin uteservering och tog reda på mera information om var dagens after-ski skulle gå av stapeln. Det var givetvis Calle ?pipskägget" Sandström som tog på sig det då han under resan var after-ski och raggningsansvarig. En sönderknarkad sliten bartender talade om för oss att i dag skulle den ske på "Majkens sylta" en schysst bar. Men när vi fick höra att på söndagar är det bara säsongare som är på after-skin blev vi genast skeptiska. Säsongare kändes inte som våra bästa vänner direkt och vi hade fördomar om att dom skulle vara dryga och allmänt otrevliga. Otippat nog märkte vi senare under veckan att detta också stämde. Men men, vi hade ju iaf varandra. Vi kom fram till att skita i dagens after-ski och ta en sedvanlig hemmakväll.
Det blev en kväll med bastu, ölspel och lite ölspel. Tommy var som en igel. Ölspel någon? Ölspel? jag tackar verkligen inte nej, då jag äntligen funnit någon men samma intresse. Pyramiden i alla dess former, Fuck the dealer och alla ni som vet vad ölspel innebär vet att detta inte kan sluta på annat sätt än succe. Den lugna hemmakvällen förvandlades till en hård hemmakväll och alla var till slut "radar" (som viggeshittholes hade sagt) när vi skulle knyta oss till korgs. Eller vänta nu. Glömde jag att Jens när klockan var 11 fick gå att lägga sig inom citattecken för att han var för trött.. Jens - Epa 0 -1. Ni kanske undrar var hackkycklingen Jojje tog vägen denna underbara dag. Anledningen till att han inte nämns är att han inte gjorde något extra vagant just denna dag men kära folk, vänta bara, vänta bara.
Tack för idag
-Schwempo
Börjar också idag bifoga lite bilder som togs under respektiva dagar.
En berusad man
Jag har inget intressant att berätta mer än att Bengan inte närvarade på dagens träning så jag väljer att slänga ihop ett eget komponerat bildspel på den "Händiga mannen"
Så här minns vi en kväll då våran kära favorit Olskroken gjorde Burgas.
Han är helt utslagen.
(')
Han klarar av att röka pipa trots sitt sinnestillstånd. Briljant!
Vi beslutar att låta Hyndan spendera natten på balkongen. För säkerhetsskull låser vi dörren.
Han väcks sedan på typiskt tysk manér.
Helt ovetande dagen efter. :) hehe
(') La ni märket till Empas köttsår på foten??? Undra jag ifall det kryper ett litet HIV virus där.
Tack för mig på återseende.
Fedhan!
Fedrich pangar in!
De e sant, Fedhan is back! Jag har så himla mycket att berätta men jag vet inte vart jag ska börja.
Jag har återigen (i och för sig utan att försöka) bevisat att jag är överhuvudet i våran umgängeskrets. Jag skickade iväg fyra av mina absolut bästa män på en "journey" att hitta ett transportmedel till sommarens resa. Av dessa fyra så visste jag att vi hade en svag länk.... Han stavas Jojje.
Den nämnde fick bestämma fordon och det slutade med en riktigt soft "Un piccolo posto" med andra ord en gammal Folka buss. Det visade sig senare att vårat så kallade "klipp" va en riktig rishög. Jojje stenades och förvisades ifrån halvön. "Ingen förlust" slängde Empa ur sig och allt var som vanligt.
Igår var jag, Empa och Mr.Rabcock på Lager 157 och spenderade. Fan va soft kastade Empa ur sig när vi kom in. Efter att vi tre cruisat runt lite kläcker Rabcock ur sig lite försiktigt "Fan göbbar e vi inte på Daaamernas avdelning"? Crap! skriker Empa, Fan min image!!!! Efter ett tappert försök å få Empa sluta gråta beger vi oss till Herrarnas. Då ska påpekas att världens freschaste Emo chick flörtat ihjäl sig med oss.... Lal.
Väl inne på Herrarnas känner vi oss som pånyttfödda. Runklinnen var målet. Att köpa så många runklinnen som möjligt. Då undrar säkert många. "Vad är då ett runklinne"?
Jo det ska jag berätta.
Det behöver nödvändigtvis inte vara ett linne man runkar i. Det är ett linne som man gör allt i. Chillar, äter, spiller på, sover i, slår Jojje med osv osv^^^^^
Vi hittar en jävla massa goa grejjer spenderar några rödingar och känner oss allmänt Schtekiga. När vi inser att dan fan inte kan bli bättre sätter vi oss i den gråa faran. Redo att åka hemåt.
Första anhalten på hemvägen är Ica Vegby. Riktigt risig affär med dåligt sortiment. Men yeye wattewwa.
Vi har precis kommit ur alla fucking småvägar som tagit en evighet att köra då vi ser dagens höjdpunkt alla kategorier. På trottoaren som går längs vägen är ett riktigt retard ute och joggar!!! Vi tre hjärtlösa killar är fruktansvärt nära bristnings gränsen och skrattar tills tårarna rinner ner för kinderna. Är man Cp ska man vara Cp kläcker Rab ur sig. Inte fan ska man vara ute å jogga. Vi viker oss återigen och jag är riktigt nära på att bli tvungen å stanna bilen. Resan hem annars var sjukt seg. Empa blev bästis med en Glassbilen förare men det var också allt.
Nästa vecka kan det hända att jag och Olskroken flyttar in till Kungsbackas getto men det återkommer jag om.
Ha de soooft.
Taaab a.k.a Fedhan alias Fedhrich
Jag har återigen (i och för sig utan att försöka) bevisat att jag är överhuvudet i våran umgängeskrets. Jag skickade iväg fyra av mina absolut bästa män på en "journey" att hitta ett transportmedel till sommarens resa. Av dessa fyra så visste jag att vi hade en svag länk.... Han stavas Jojje.
Den nämnde fick bestämma fordon och det slutade med en riktigt soft "Un piccolo posto" med andra ord en gammal Folka buss. Det visade sig senare att vårat så kallade "klipp" va en riktig rishög. Jojje stenades och förvisades ifrån halvön. "Ingen förlust" slängde Empa ur sig och allt var som vanligt.
Igår var jag, Empa och Mr.Rabcock på Lager 157 och spenderade. Fan va soft kastade Empa ur sig när vi kom in. Efter att vi tre cruisat runt lite kläcker Rabcock ur sig lite försiktigt "Fan göbbar e vi inte på Daaamernas avdelning"? Crap! skriker Empa, Fan min image!!!! Efter ett tappert försök å få Empa sluta gråta beger vi oss till Herrarnas. Då ska påpekas att världens freschaste Emo chick flörtat ihjäl sig med oss.... Lal.
Väl inne på Herrarnas känner vi oss som pånyttfödda. Runklinnen var målet. Att köpa så många runklinnen som möjligt. Då undrar säkert många. "Vad är då ett runklinne"?
Jo det ska jag berätta.
Det behöver nödvändigtvis inte vara ett linne man runkar i. Det är ett linne som man gör allt i. Chillar, äter, spiller på, sover i, slår Jojje med osv osv^^^^^
Vi hittar en jävla massa goa grejjer spenderar några rödingar och känner oss allmänt Schtekiga. När vi inser att dan fan inte kan bli bättre sätter vi oss i den gråa faran. Redo att åka hemåt.
Första anhalten på hemvägen är Ica Vegby. Riktigt risig affär med dåligt sortiment. Men yeye wattewwa.
Vi har precis kommit ur alla fucking småvägar som tagit en evighet att köra då vi ser dagens höjdpunkt alla kategorier. På trottoaren som går längs vägen är ett riktigt retard ute och joggar!!! Vi tre hjärtlösa killar är fruktansvärt nära bristnings gränsen och skrattar tills tårarna rinner ner för kinderna. Är man Cp ska man vara Cp kläcker Rab ur sig. Inte fan ska man vara ute å jogga. Vi viker oss återigen och jag är riktigt nära på att bli tvungen å stanna bilen. Resan hem annars var sjukt seg. Empa blev bästis med en Glassbilen förare men det var också allt.
Nästa vecka kan det hända att jag och Olskroken flyttar in till Kungsbackas getto men det återkommer jag om.
Ha de soooft.
Taaab a.k.a Fedhan alias Fedhrich
sälen 2
Stugan uppenbarade sig i ett blått sken kantrat av tonvis med snö. Väldigt mkt snö, helt klart. Vi installerade oss, eller rättare sagt installerade guitar hero vilket blev en följetång under hela sälen-vistelsen. Vi kallade oss GH-pros on tour o det va precis vad vi va.. Den ena bättre än den andra med Jens givetvis längst ner på listan. Rumsfördelningen va given Jag, Jojje, Tommy och Calle i ett rum och Jens i det andra. (Otta skulle ansluta gänget på tisdagen och blev då tvungen att joina Jens rum eller sova ensam, pest eller kolera)
När vi håller på att packa upp inser vi att vi är hungriga som hyenor. Piccolo Posto tar oss ner till Sälenby och vi slinker in på en pizzeria. Inget att hänga i granen så vi slängde i oss maten och styrde hemåt. Calle som vanligtvis brukar vara så väldans lugn ( not ) sitter halvvägs uppe på taket genom vårat soltak på vägen hem. Det va lite av hans grej att gå Bärsärk på allt och alla. Men nu hände något som fick tom Calles blod att frysa till is. En polisbil svänger upp bakom oss och vi tror givetvis direkt på det värsta. Dom skjuter oss. Till en början va vi inte riktigt säkra. Men med Jojjes seriösa uttalande : Jag har aldrig varit så säker i hela mitt liv, förstod vi att våran sista stund va kommen. När dom efter 100 meter av fortsatt körning slår på blåljusen hade vi inget val. Vi skulle vara tvungna att dra polisen. Vi visste vad Piccolo gick för men inte ens den hade kraft för dra snuten. Så vi stannade till vid sidan av vägen och vi ser till våran stora lättnad 2 tjej poliser kliva ur bilen. Dom ber mig om legitimation och ber mig "blåsa". Det visar grönt och tjejpolisen frågar trevligt :är det ont om plats eller varför sitter ni halvvägs upp på taket? Trevliga som as ber vi så mycket om ursäkt och förklarar att han bara behövde lite luft och att det absolut inte ska upprepas. Okej säger dom och önskar oss en trevlig fortsatt resa. Till en början var våra tankat ACAB men efter denna händelsen skulle tom Jojje kunna tänka sig att Joina poliskåren. Det gjorde ju inte saken sämre att Tompz farsa äger hela jävla polisen i Sverige, det gav nog också polisen lite respekt för oss.
Väl uppe i stugan var alla lättade och vi drack lite bärs. Guitar Hero spelades och alla var nöjda. Jens drar fram partymixen som vi hade inhandlat en vecka tidigare på Willys. Fan va bra vi har det vandrade i allas huvud. Kvällen fortlöpte med melodifestivalen. Alla hade vi våran egna lilla favorit Jag-Bengtzing, Tompz-Amy, Jojje-Frida och Hedline, Munken-Nordman och Jens väljer otippat nog Sibel. Men ifs med Sibels röst kan vem som helst slänga sig i väggen. Hon sjunger så jävla bra. Helt sjukt. -(sagt av Jens). Pirrelli tar hem segern och ingen va direkt missnöjd över det heller. Eller va fan ingen brydde sig ett skit. Utmattade av dagens resa kom vi i säng hyfsat tidigt. Suget på skidåkning var nog också en bidragande orsak.
VI har e det här skedet en vecka av total dröm framför oss..... fortsättning följer
/Emil
När vi håller på att packa upp inser vi att vi är hungriga som hyenor. Piccolo Posto tar oss ner till Sälenby och vi slinker in på en pizzeria. Inget att hänga i granen så vi slängde i oss maten och styrde hemåt. Calle som vanligtvis brukar vara så väldans lugn ( not ) sitter halvvägs uppe på taket genom vårat soltak på vägen hem. Det va lite av hans grej att gå Bärsärk på allt och alla. Men nu hände något som fick tom Calles blod att frysa till is. En polisbil svänger upp bakom oss och vi tror givetvis direkt på det värsta. Dom skjuter oss. Till en början va vi inte riktigt säkra. Men med Jojjes seriösa uttalande : Jag har aldrig varit så säker i hela mitt liv, förstod vi att våran sista stund va kommen. När dom efter 100 meter av fortsatt körning slår på blåljusen hade vi inget val. Vi skulle vara tvungna att dra polisen. Vi visste vad Piccolo gick för men inte ens den hade kraft för dra snuten. Så vi stannade till vid sidan av vägen och vi ser till våran stora lättnad 2 tjej poliser kliva ur bilen. Dom ber mig om legitimation och ber mig "blåsa". Det visar grönt och tjejpolisen frågar trevligt :är det ont om plats eller varför sitter ni halvvägs upp på taket? Trevliga som as ber vi så mycket om ursäkt och förklarar att han bara behövde lite luft och att det absolut inte ska upprepas. Okej säger dom och önskar oss en trevlig fortsatt resa. Till en början var våra tankat ACAB men efter denna händelsen skulle tom Jojje kunna tänka sig att Joina poliskåren. Det gjorde ju inte saken sämre att Tompz farsa äger hela jävla polisen i Sverige, det gav nog också polisen lite respekt för oss.
Väl uppe i stugan var alla lättade och vi drack lite bärs. Guitar Hero spelades och alla var nöjda. Jens drar fram partymixen som vi hade inhandlat en vecka tidigare på Willys. Fan va bra vi har det vandrade i allas huvud. Kvällen fortlöpte med melodifestivalen. Alla hade vi våran egna lilla favorit Jag-Bengtzing, Tompz-Amy, Jojje-Frida och Hedline, Munken-Nordman och Jens väljer otippat nog Sibel. Men ifs med Sibels röst kan vem som helst slänga sig i väggen. Hon sjunger så jävla bra. Helt sjukt. -(sagt av Jens). Pirrelli tar hem segern och ingen va direkt missnöjd över det heller. Eller va fan ingen brydde sig ett skit. Utmattade av dagens resa kom vi i säng hyfsat tidigt. Suget på skidåkning var nog också en bidragande orsak.
VI har e det här skedet en vecka av total dröm framför oss..... fortsättning följer
/Emil
sälen 1
Back on track with lot of crack....
Jag har ju sedan tidigare lovat en krönika om våran trip till Sälen.... Satt och spånade lite och insåg att om jag ska sammanfatta den resan i ett fuckiing inlägg kommer det vara så långt så inte ens Jens "bokmalen" Jirven orkar ta sig igenom det. Så jag kom fram till att jag gör en ren och skär uppdelning... Va tycker ni om det? Fräscht ? Nytänkande ? eller kanske bara Crap?..... Så blir det iaf. Jag har ju lite att säga till om i den här bloggjäveln trotts allt....
Du läser krönikan med reservation för att den kan innehålla en hel del internskämt. Men det är en risk man tar när man för musen till fältet och skriver in www.olskrokenfedha.blogg.se. Jag ska göra mitt bästa för att ni ska kunna hänga med.
Så här började det.......
Sömn natten innan avresa var inget att tänka på. Så laddad så taggad så inihelvete jävla sugen tror jag inte jag har varit sen min fagra kropp föddes för 19 år sedan. Våran Buss "Piccolo Posto" var också tankad till max. Osssaaaaaa. Jojje anländer klockan 8.30 på lördagsmorgonen. Han hjälper mig med packningen. Efter att vi till sist släpat in 15 norrlands flak var det dags att ge sig av. Första hållplats Jaktstigen 19b. En nyrakad munk stiger in i bilen och joinar Piccolo. Andra hållplats Kollabacke. Musiken har aldrig dunkat så hårt. Människor har aldrig varit så "nöjda". Jens har vandrat en bit ner från sin boplats för att hans "moderat" grannar inte skulle kunna förknippa honom med en gammal folkabuss. Hans kommentar till detta : min granne har ju för fan en Jaguar. Men Jens har aldrig varit och kommer aldrig att vara så välkommen som han va just denna dagen. Tredje hållplats Valaplatån. Vi flyter genom Kungsbacka och plockar upp Tompz aka high chaparall. han kallas det för att ingen vet hur man dricker som Tompz. Framförallt inte i salonen i just high chaparall. Piccolo sätter fart och vi likaså. Den första bessen knäcktes inte långt efter vi plockat upp våran 4de gubbe. Guitar Hero skivan som munken hade bränt var GRYM och mina vita solglasögon har aldrig känts så rätt. Känslan just här kan jämföras med att dra in AA back to back och få action båda gånger.
Forever young spelas och vi önskar för en stund att vi just hade varit forever young (deep shit).Första stoppet om jag inte minns helt fel va Trollhättan (kan vara fel) men jaja. Det blev iaf otippat nog ett McDonald?s stop för att fylla våra tomma magar.. Jens hade dagen till ära valt att ta på sig sina nyinköpta "jeans"... Stolt spatserade han gatan fram för att beställa veckans första Big tasty av en nyanställd jättesnäll kille. Tompz flirtade in sig direkt och bjöds på en gratis glass. Resan tuffade vidare mot nya okända mål. Bensindoften hade under resan varit påträngande och vid nästa pissepaus undersökte vi det närmare. Det visade sig att våran reservdunk i bagaget hade läckt och därför också givetvis bensinlukten. Men men, vem har dött av lite bensin frågade vi oss och körde vidare. Säffle blev nästa hållplats och vi ställde oss frågan som vi ställt oss ett år tidigare. Vem fan vill bo i Säffle? Dom kan ju knappt ens ha bredband (vilket har en väldigt väldigt väldigt stor betydelse i våra 5a pojkars liv). Inget hit, så vi kissade vidare. Behöver kanske inte nämnas att under resans gång dracks det omåttliga mängder med öl av alla förutom chauffören såklart. 10 minuter senare hör man "jag e pissenödig". I vanliga fall hade man kanske blivit irriterad. Men idag, no way. Vi stannade och tog ytterligare en pissepaus. Efter lite offroad var vi åter på väg mot våran slutdestination Gubbmyrsvägen 3b.
Efter att Jojje för 14 gången har sagt hur jävla nöjd han e och Calle hoppat upp och ner ur takluckan begärs det återigen pissepaus och den lilla hålan Torsby förgyllde dagen med sin sommarliknande sol. Off we go och nu började det riktigt dra i knutarna. Vi började närma oss och det märktes. Stämningen höjdes ytterligare en nivå om det nu ens var möjligt. Första snö-känningen blev också vårat nästa stop nämligen Stöllet. Efter att Guitar Hero plattan gått på repeat non stop så drog Jojje fram sin emo case och visade oss 4 wrooom skivor som han hade bränt resan till ära. Den första skivan beskrivs av Jens : hur fan kan man lyssna på sån här musik ? Den andra ska inte heller skjutas till höjderna men när wrooom 3 sätts på visste jublet inga gränser.. Tecno, E-Type osv osv..... Bättre kan det knappast bli. FEST FEST FEST!
När vi en och en halv timme senare ser stugan är det en blandning av fröjd och nöjdhet som spritter i kroppen. En känsla som är väldigt svår att beskriva och det är också är jag avslutar dagens inlägg.... med kanske inte en lika bra känsla i kroppen. Men man kan inte alltid vara på topp. Bara man e det ibland som Jojje brukar säga.....
Jag har ju sedan tidigare lovat en krönika om våran trip till Sälen.... Satt och spånade lite och insåg att om jag ska sammanfatta den resan i ett fuckiing inlägg kommer det vara så långt så inte ens Jens "bokmalen" Jirven orkar ta sig igenom det. Så jag kom fram till att jag gör en ren och skär uppdelning... Va tycker ni om det? Fräscht ? Nytänkande ? eller kanske bara Crap?..... Så blir det iaf. Jag har ju lite att säga till om i den här bloggjäveln trotts allt....
Du läser krönikan med reservation för att den kan innehålla en hel del internskämt. Men det är en risk man tar när man för musen till fältet och skriver in www.olskrokenfedha.blogg.se. Jag ska göra mitt bästa för att ni ska kunna hänga med.
Så här började det.......
Sömn natten innan avresa var inget att tänka på. Så laddad så taggad så inihelvete jävla sugen tror jag inte jag har varit sen min fagra kropp föddes för 19 år sedan. Våran Buss "Piccolo Posto" var också tankad till max. Osssaaaaaa. Jojje anländer klockan 8.30 på lördagsmorgonen. Han hjälper mig med packningen. Efter att vi till sist släpat in 15 norrlands flak var det dags att ge sig av. Första hållplats Jaktstigen 19b. En nyrakad munk stiger in i bilen och joinar Piccolo. Andra hållplats Kollabacke. Musiken har aldrig dunkat så hårt. Människor har aldrig varit så "nöjda". Jens har vandrat en bit ner från sin boplats för att hans "moderat" grannar inte skulle kunna förknippa honom med en gammal folkabuss. Hans kommentar till detta : min granne har ju för fan en Jaguar. Men Jens har aldrig varit och kommer aldrig att vara så välkommen som han va just denna dagen. Tredje hållplats Valaplatån. Vi flyter genom Kungsbacka och plockar upp Tompz aka high chaparall. han kallas det för att ingen vet hur man dricker som Tompz. Framförallt inte i salonen i just high chaparall. Piccolo sätter fart och vi likaså. Den första bessen knäcktes inte långt efter vi plockat upp våran 4de gubbe. Guitar Hero skivan som munken hade bränt var GRYM och mina vita solglasögon har aldrig känts så rätt. Känslan just här kan jämföras med att dra in AA back to back och få action båda gånger.
Forever young spelas och vi önskar för en stund att vi just hade varit forever young (deep shit).Första stoppet om jag inte minns helt fel va Trollhättan (kan vara fel) men jaja. Det blev iaf otippat nog ett McDonald?s stop för att fylla våra tomma magar.. Jens hade dagen till ära valt att ta på sig sina nyinköpta "jeans"... Stolt spatserade han gatan fram för att beställa veckans första Big tasty av en nyanställd jättesnäll kille. Tompz flirtade in sig direkt och bjöds på en gratis glass. Resan tuffade vidare mot nya okända mål. Bensindoften hade under resan varit påträngande och vid nästa pissepaus undersökte vi det närmare. Det visade sig att våran reservdunk i bagaget hade läckt och därför också givetvis bensinlukten. Men men, vem har dött av lite bensin frågade vi oss och körde vidare. Säffle blev nästa hållplats och vi ställde oss frågan som vi ställt oss ett år tidigare. Vem fan vill bo i Säffle? Dom kan ju knappt ens ha bredband (vilket har en väldigt väldigt väldigt stor betydelse i våra 5a pojkars liv). Inget hit, så vi kissade vidare. Behöver kanske inte nämnas att under resans gång dracks det omåttliga mängder med öl av alla förutom chauffören såklart. 10 minuter senare hör man "jag e pissenödig". I vanliga fall hade man kanske blivit irriterad. Men idag, no way. Vi stannade och tog ytterligare en pissepaus. Efter lite offroad var vi åter på väg mot våran slutdestination Gubbmyrsvägen 3b.
Efter att Jojje för 14 gången har sagt hur jävla nöjd han e och Calle hoppat upp och ner ur takluckan begärs det återigen pissepaus och den lilla hålan Torsby förgyllde dagen med sin sommarliknande sol. Off we go och nu började det riktigt dra i knutarna. Vi började närma oss och det märktes. Stämningen höjdes ytterligare en nivå om det nu ens var möjligt. Första snö-känningen blev också vårat nästa stop nämligen Stöllet. Efter att Guitar Hero plattan gått på repeat non stop så drog Jojje fram sin emo case och visade oss 4 wrooom skivor som han hade bränt resan till ära. Den första skivan beskrivs av Jens : hur fan kan man lyssna på sån här musik ? Den andra ska inte heller skjutas till höjderna men när wrooom 3 sätts på visste jublet inga gränser.. Tecno, E-Type osv osv..... Bättre kan det knappast bli. FEST FEST FEST!
När vi en och en halv timme senare ser stugan är det en blandning av fröjd och nöjdhet som spritter i kroppen. En känsla som är väldigt svår att beskriva och det är också är jag avslutar dagens inlägg.... med kanske inte en lika bra känsla i kroppen. Men man kan inte alltid vara på topp. Bara man e det ibland som Jojje brukar säga.....
