Olskrokensfedha

Hej gott folk. Sitter här med min superhaxxormegaprocessordator och lirar Bloons tower defence 4. Ett mycket trevligt spel imo. Men väldigt tidskrävande. Så plötsligt ringer det på telefonen. Det är ett nummer jag inte känner igen. Jag brukar vanligtvis inte svara när okända nummer dyker upp i displayen (kan vara tv-licens, vilket jag inte under mitt liv tänker betala) men haxxor som jag e, så knappade jag snabbt in telefonnummret på vemringde.se. Notera att det här är under tiden som det ringer, då kanske ni förstår min fingerfärdighet. Jag ser att det är hemvärnet, som jag i förra veckan fick ett sms av. Trodde ju givetvis att detta va årets skämt men tydligen inte. En sympatisk man presenterar sig i luren och börjar babbla om någon form av utbildning. Tankarna snurrar i huvudet. Är livet över? Ska ja tvingas springa runt med ett gäng IQ-befriade nollor och skrika HEI HO HEI HO i takt med stegen man tar? Men när mannen i andra änden frågar mig om det här är något jag är intresserad släpper stenen. Tyvär säger jag, jag studerar just för tillfället och är klar våren 2011. Okej säger mannen, det va synd, jag har sett dig på stan och du såg så himla vältränad ut, så du skulle passa hos oss (med lite modifikation) avslutar han innan han lägger på. Pheeew......

Tänkte också berätta en rolig grej som hände mig på tåget häromdagen. Eller rolig och rolig, men så här i efterhand kan man ju skratta åt det iaf. Jag tog tåget från Halmstad till Kungsbacka. Jag skulle hem och lapa lite sol (solen skiner alltid i Onsala för er som inte visste det). Jag sätter mig på tåget och när vi anländer till Kungsbacka packar jag i rask takt ner datorn och går mot utgången.

Hinder 1: En stor jävla hund ligger mitt i vägen och får givetvis ett utbrott precis när ja ska gå förbi. Han aktar sig inte. Eller jag vet ju inte om det va en han, kan ju lika gärna varit en hon, men det spelar mindre roll just idag. Jag får säga till hennes äckliga matte att flytta på hunden, JA SKA AV! Kommer till slut förbi efter mycket om och men!

Hinder 2: Ett gäng gamla jävla tanter. Och då menar ja inte lagomgamla tanter. Utan tanter mellan 90 och döden. Med sina fula väskor som dom rullar fram på hjul. Jag får panik och tränger mig fram så ja nästan välter en av kärringarna.

Hinder 3: När jag till slut kommer fram till dörren så antar jag att den öppnas automatiskt. Ja står o väntar men ingenting händer. Då ser jag knappen som jag genast trycker på. Nice tänkte jag, precis då börjar tåget rulla.

Helvetes jävla f***a. Jag får åka med ända till Mölndal och hoppa av där för att senare ta pendeln tillbaka till kungsbacka. Tack du! Inte den roligaste resan i mitt liv. Men inte den tråkigaste heller. Det va den hem från Åre förra året, då mådde man inte konge!

Annars var det en väldigt trevlig vistelse @ home. Softa lite hund med diverse vänner är alltid något man saknar. Hann även med en golfrunda. Det kanske mest händelserika var ju givetvis finalen alla drömt om IFK - AIK. Jag var på plats och fick uppleva det kanske mäktigaste tifot i allsvenskans historia. Kolla tuben om ni inte sett det. Blåvitt torskade och antiklimaxet var ett faktum. Fan fan fan. En mörkrets dag för GBG. Öis åkte ur och blåvitt missade ett SM-Guld.

Bilder kändes idag givet och jag tar några gamla godingar, se och njut:



Glöm alla bekymmer, imorgon kommer nya!

//RasmuS aka epa